Opinionsblogg

Högljudda barn på tåg

Vad gör man med högljudda barn på tåg? Det är svårt. Man föreställer sig ju att föräldrar inte gillar när man säger till deras barn. Samtidigt föreställer man sig ju att föräldrar inte heller gillar när man säger till dem hur de ska uppfostra sina barn.

För ett tag sedan satt jag på ett tåg på väg neråt Skåne. En typ femårig pojke satt med sina föräldrar på andra sidan gången. Han ropade högljutt om någonting som skedde på mobilen. Jag försökte arbeta på ett ganska kul pruttskämt, men det var omöjligt att koncentrera sig.

Jag gav föräldrarna en kvart att åtgärda situationen. De gjorde absolut ingenting. Det var som om de inte ens hörde någonting. Pojken fortsatte att med jämna mellanrum skrika till. Så jag vände mig om, fångade hans blick och väste högt SSSSSSSSCH. Föräldrarna reagerade fort (härmapor) och hyschade även de den skrikande varelsen som raskt tystnade.

På bio tolererar man inte att barn vrålar. Om man inte är på bebisbio, men då borde man åtminstone ha med sig en barnvagn med en nedbäddad docka, annars tycker folk man är svinkonstig och undrar vad man egentligen gör där.

Att åka tåg med SJ kostar mer än att gå på bio. Om man inte ska ha sådana där specialdesignade 3D-glasögon, då är det nog dött lopp va. Skrikande barn på tåg saboterar någonting andra människor har betalat för. Därför har jag noll procent dåligt samvete över att säga till dem. De här pruttskämten kommer inte skriva sig själva.


Kommentarer

Kommentera